Den mänskliga hjärnans intellektuella kapacitet anses ofta ha stor betydelse för styrningen av vårt beteende. Vår hjärna har dock också en känslomässig förmåga (emotionell kapacitet) som skall hållas isär från intellektuell förmåga. I boken antas att det är denna förmåga som i huvudsak styr våra beteenden. Emotionerna värderar stimuli utefter variabeln lust-olust. Intellektet har till uppgift att logiskt informera om vad händelsen innebär. I boken uppfattas människan vara en stimulus-respons varelse liksom alla andra levande varelser på vår jord.  Libets´ forskning på 1960-talet visade att vår hjärna inte blir medveten om vad som händer förrän en halv sekund efter att händelsen initierats. Detta betyder att människan inte har något medvetande som i realtid styr hennes handlingar.

Vår hjärna har dock en utomordentligt stor förmåga till att snabbt anpassa sitt beteende till omgivningens krav. Nobelpristagaren Edelman talar om ”the remembered present” vilket kan översättas med återförd kartläggning. I boken ersätts medvetandet med “eftermedvetandet” vilket kanske är samma sak. I eftermedvetandet byggs nätverken i hjärnan om så att de beteenden som lett till olust byggs om så att olust undviks. För detta krävs förmåga att tänka, att känna och att fantisera. Hjärnan kan simulera beteenden och antecipera konsekvenser av beteenden. Denna ombyggnadsprocess är utomordentligt viktig för vår anpassning och borde ha ett mer framträdande namn som exempelvis hjärnans strategiska centrum eller hjärnans kreativa centrum.

Uppfattningen att känslor, liksom tankar, är biokemiska processer i hjärnan, gör att man kan anta att emotionell förmåga kan bli föremål för utbildning. Pavlov visade att hundar kan lära sig komplicerade beteenden genom emotionell styrning. Människan har en väsentligt större frontallob än hunden och bör därför ha stor förmåga till emotionellt lärande. I vår tid drillas den mänskliga hjärnan i intellektuell kunskap, vilket bland annat lett till att en fantastisk teknisk utveckling kunnat ske. Vi borde kunna differentiera den emotionella kunskapen på samma sätt som den intellektuella. Våra pannlober visar sig vid en jämförelse vara ett dystert eftersatt kapitel, trots att det i dessa lober finns ”outnyttjad” cortex med plats för minnen och” learning sets”. Frontalloberna styr vår känslomässiga förmåga – en förmåga som minst sagt framstår som oskolad. Och så går det som det går…

Från början fanns den motoriska människan som senare efterträddes av den skolade intelligenta människan. Nu är det tid för den skolade emotionella människan!